Stor saknad

I fredags var det en vecka sedan Zassa hastigt fick lämna oss. Mer om vad som hände Zassa kan ni läsa under Zassas egna sida, ”vi minns”.
Jo en vecka som sagt har gått och jag trodde det skulle kännas fruktansvärt jobbigt och tomt. Jag har haft Zassa i halva mitt liv.
Helgen efter vi fick ta bort Zassa kändes det helt okej. Hon fick ett värdigt slut och hon led aldrig. Hon fick vara sig själv hela livet. Och hon har levt ett fantastiskt liv. Men nu när veckan har gått så känner jag en fruktansvärd sorg och saknar henne så mycket att det inte går att beskriva. Hunden med världens personlighet. Hon som gjort många hundrädda till hundmänniskor. Fantastiska lilla pudel!

Det är svårt att sammanfatta hennes liv för vi har gjort så mycket tillsammans.
Det började redan när jag var 12 år och jag hade tjatat så länge jag kunde minnas om en egen hund. Jag ville ha tollare, border terrier, basset hound, border collie, pumi… ja alla möjliga. En dag då blev både jag och mamma fast för pumi. Men vi blev snabbt skrämda med massor av historier att dom bara skällde hela tiden! Så en pumi det får du skaffa när du flyttar hemifrån sa mina föräldrar. 😉 Men på något sätt så var en fluffig hund något som ändå skulle hamna i mitt liv.
En dag i hemlighet skulle vi åka och titta på valpar. Vi tittade på pudelvalpar så söta och lurviga men samtidigt väldigt glansiga yrväder. Mamma frågade om jag ville ha en sån. Jag brydde mig inte då om vilken ras vi egentligen tittade på. Jag hade sagt JA vilken ras det än var. För den skulle bli min bara min!

Sagt och gjort. När Zassa var 9 veckor flyttade hon in hos oss. Lagom till påsklovet 2004. 😀

Zassa sov alltid hos mig. Nu är det natti natti sa jag och då gick hon alltid in i sovrummet och la sig.
Jag lärde henne alla möjliga trix och roliga danser. Vi började träna agility ganska direkt. Valpagility och andra grunder för kommande tävlingar. För det hade jag redan bestämt tävla skulle vi.
Vi tävlade i några år men lite skador och olycksfall gjorde att tävlingskarriären blev uppdelad.
Men vi hade jättekul och tog oss upp i klass 2 i hopp och agility. Nästan klass 3 innan vi fick lägg allt på hyllan. Vi placerade oss på pudel sm, uSM och DM. Vi tyckte att vi var bäst! 😉

När vi la agilityn på hyllan för Zassas C höfter gjorde vi annat kul förutom alla läger och kurser vi hade så tränade vi uppletande. Zassa var bäst på att använda nosen. Och det var en fröjd att lägga spår och uppletande. Leta kantareller var också något hon gjorde så vi gick hem med fulla kassar.

De sista åren så ställde vi ut Zassa som veteran. Det gick bra för det var sällan hundar med i konkurrens. Men vi gick ofta därifrån med excellent och CK. Men Zassa tyckte inte det var kul med massa bad och klipp jämt så vi la ner utställning med henne.

Hon var alla tiders familjehund. Trofast och tog hand om alla valpar som vi tog hem till flocken. En sann hund med mycket intelligens och vilja.

Hon var med när jag träffade Preben. Mannen i mitt liv. ❤ Preben sa innan hade träffade Zassa. ”Har du en pudel, det kan man ju inte ha dom skäller ju bara.” När han träffade henne blev han helt fast och dom blev genast bästisar.

Zassas goa mjuka päls har torkat många tårar genom åren. Hon var med genom mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och många år i vuxenlivet med jobb och annat. Bästa pudeln som alltid har varit med så länge jag kan minnas.

Tiden som du var med oss kommer aldrig vara nog. Det är alltid för kort. Men vi kommer alltid att minnas dig med en stor glädje. Du var en filosof med ett stort hjärta av luddigt guld. Du var samtidigt en hund med attityd och bad inte om ursäkt för att du fanns. Men jag har aldrig hört dig morra åt någon du var snäll och trevlig mot alla.

Jag trodde jag skulle få ha dig flera år till för du var så pigg och glad ända till de sista timmarna du hade i livet. Jag älskar dig!

FUCK CANCER

Posted by Jessica af Ekenstam